Nicklas &
Talangen

Oj! Jag och Nicklas har skapat mycket historia ihop. Som ung kände jag mig ofta helt odödlig i Nicklas sällskap. Vare sig vi drog till Hultsfred och kollade Manson eller raggade brudar på Selånger marknad.

Jag minns första gången jag hälsade på Nicklas i Stockholm. Jag bodde i Umeå och avståndet hade gjort att vi glidit ifrån varandra. Under den vecka vi hängde tog vi dock tillbaka allt. Nicklas visade mig inte bara stan utan även vad livet handlar om. Där och då var det sena efterfester i förorten, långa diskussioner om livet samt öl och bad i Fredhäll mitt på dagen (!) När vi sedan ogenerat drog omkring på stadens gator med Audio Bullys "Face in a Cloud" i bergsprängaren ville jag aldrig att veckan skulle ta slut. Det gjorde den. Men fina minnen lever kvar.

Jag glömmer heller aldrig när Nicke drog på tennisläger och skulle missa halva fotbollssäsongen. Janne vår dåvarande tränare var allt annat än nöjd. Efter en träning tog Janne mig åt sidan och sade: "så här bra har Nicklas aldrig varit". Nicke var ju en sportslig förebild så det var stora ord tänkte jag.

När den förlorade sonen väl kom tillbaka brunbränd och helt utan Timrådialekt visste jag att slaget redan var avgjort. Det tog två träningar och sen hade Nicke helt rättvist tagit tillbaka platsen som mittfältets kung. Själv fick jag fylla vattenflaskor resten av säsongen. Sådan talang är han, Nicklas.