Nicklas &
Samtalet

Som 5-åring berättade du en hemlis för mig. De stora killarna Patrik, Henrik och Andreas hade en klubb där inga flickor fick vara med för tjejbaciller var farliga och äckliga. Men Magnus och du förstod inte riktigt varför.

På midsommardagen när du var 7 år hade vi ett förtroligt samtal.

– Mamma, jag tror att det är många flickor som tycker om mig.

– Hur vet du det?

– Det bara känns så. Det är så svårt att förklara.

– Vilken ålder tycker du jag ska gifta mig?

– Ja, kanske när du är 28 som jag.

– Men mamma jag vill nog gifta mig lite tidigare. Det är så länge annars att vänta. Stackars de som bara har två kulor. De kan inte gifta sig och få barn. Pojkar säger inte så mycket vad de känner. Skulle du ha velat att jag var en flicka?

– Nej.

– Morfar är nog glad att jag är en pojke så jag kan hjälpa honom när han blir gammal. Jag vill ha tre barn. Två killar och en tjej. Det är viktigt att få en pojke. De kan arbeta lite mera och ta smutsiga jobb. Jobba med potatisland och så. Jag skall nog bli en pappa som sköter om mina barn. Åh vad jag längtar till en speciell dag.

– Till vilken då?

– Till måndag när moffa och jag skall åka och se på en BMX. Det är min bästa dag.