Nicklas &
Gissningarna

Nicklas! Jag har svårt att sortera mina minnen av dig. Allt flyter ihop.

Det första som dyker upp är Fischstraße, sen är det som ett enda stort kollage i svart, rött och blont.

Du är en gammal kär vän, men det märkliga är ju att vi sammantaget umgåtts förhållandevis lite tid. Fast det är klart, snart tjugofem år har gått sen Mirabel Park så ett gäng kvällar och nätter och förmiddagar har det ju blivit ändå. Du är som ingen annan jag vet. Tjejtjusare, killtjusare, människotjusare. Du måste varit kung på högstadiet (eller gymnasiet iallafall) och min känsla på avstånd är att det bara fortsatt så.

Fast då gissar jag ju lite, som jag alltid måste med dig.

Jag älskar vår lilla grupp och varje tillfälle jag får att lösa upp tiden tillsammans med er. Hatar att någon av oss kommer dö en dag. Tröstar mig med framtidsspanarens försäkring om att det dröjer minst hundra år än.