Nicklas &
Systern

Nicklas min älskade vän, min bror från en annan mor.

I snart 24 år har du varit en del i mitt liv.

Vårt första samtal som du vågade dig på var till min syster, men som jag satte stopp för (Riktigt dålig stil av mig).

Jag har många minnen med dig Nicklas, vet inte vilket som varit bäst eller roligast. Kanske var det resan till New York som var mäktigast. Berlin med sunkhak, korv och dålig engelska som var roligast eller var det resan till Lycksele och jakten på Jonte, översvämningen vid vårt tält på Roskilde eller Hultsfred?

Ett starkt minne är en bilresa till Östersund då vi skulle på Storsjöyran, det måste ha varit 2001, du jobbade på Värnpliktsnytt och hade recenserat ett nytt band som jag aldrig hört. Vi spelade dem på repeat, The Strokes ”Is this it” album, vilket kom att prägla mitt liv en lång tid efter det.

Musiken får mig att minnas våra frisyrer, känslan i kroppen och våra klädstilar som jag idag tycker var helt fruktansvärda, vi hade båda moderna hockeyfrillor på den tiden och du såg ut som Billy idol.

Otaliga fester, festivaler, middagar, resor, samtal och kramar har passerat och jag hoppas vi har många fler framför oss!

Du är ett glädjepiller som alltid kan få mig att skratta- ibland åt dig men oftast med dig. Du entusiasmerar och du inspirerar mig.

Du är en del av vad jag räknar som min familj. Clear eyes, full hearts. Can’t loose!